Jag har flera kompisar som också "rids av maran" vad det verkar! Härligt med likasinnade. Ibland blir jag snudd på lite avundsjuk på dem som kan säga: japp, så här vill jag ha mitt liv, jag är nöjd. Det var en egenskap och inställning  jag hånade förr om åren, så jävla tråååkig, men idag har det vänt. Det är bara att gratulera dessa individer.

Det finns vissa som menar att "maran" är en drivkraft, förvisso, men i lagoma proportioner. Att vilja mer, att vilja nytt, att vilja äventyret är något som förenar min man och mig. Jag kan ibland se på honom och säga: är det så där nu? Mmmm säger han med frånvänd blick. Vänta ska du se, det går över. Eller, men du en bar, en liten liten bar på stranden! Jag kollar på nätet.

Man kan färdas i sig själv och i sitt hem och i drömmarnas värld. Jag hörde en gång ett radioprogram som kom att beröra mig - kittla mig lite i min innersta kärna. Det var en kvinna som fyllde 100 år som blev intervjuad. Hon talade en ljuvlig, om än och med all rätt, lite knarrig engelska ( på rösten menar jag, snacka i 100 år, gosch!).

Hur höll hon sig så vital? För tanten var min själ en skarping, det hördes ända hem till mig.

Inga rutiner, dont get stuck in habits!

Hon sov åt olika håll i sängen, bäddade om lite då och då. Gick olika vägar till affären och när hon hämtade posten.  Ena morgonen te till frukost, den andra kaffe. Utmanade sig själv med andra ord!

Jag ska skriva om min mans farmor vid tillfälle. En fantastisk kvinna. 91 år.

Men hon ska få ett helt inlägg för sig själv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....