Det är kul att färdas i minnenas kartotek! Av alla våra barn är nummer ett, sonen, ganska säregen som person. Många gånger står vi som fån och undrar; varför reagerade han så där? Det var otippat. Det är stimulerande att ha ett barn som man inte riktigt förstår sig på. Det kanske är vi och våran klumpiga barnuppfostran som präglat honom?

Tänk att du redan ska börja tvåan!

Mmmm.

Ska det bli kul?

Mmmm.

Tystnad ett långt tag, sen säger sonen:

Och vet du mamma, i tvåan behöver vi inte ha frukt med oss på tisdagarna längre!

Va?? Frukt!? Men du ahr ju aldrig haft frukt med dig en endaste tisdag!

Nä just det, det ska bli kul att börja tvåan.

Fröken, visade det sig, hade alltid med en extra frukt till vår son, i ETT ÅR, inte undra på att jag tyckte hon verkade lite kärv på nåt sätt.

Och nu blir det pinsamt på riktigt. Jag står och målar. Sonen stryker omkring och kollar in den blå färgen på väggen.

Tänk att du ska bli tio år nästa gång!

Nä mamma jag fyller nio.

Nämen, vet du inte ens hur gammal du är, du blir ju tio!

Så håller det på ett tag, han ger med sig till slut...OK jag blir väl tio da.

Sen kom jag på, långt efteråt, vafasiken, han fyller ju NIO. Undrar hur han tänkte när han blev lurad på ett år. Av sin egen mamma.

Detta är samma pojke som när jag frågar honom om han vet vem som fyller år idag rabblar upp alla namn i familjen och avslutar med sitt eget och ser förvånad och glad ut: är det verkligen jag som fyller år? (helt fel månad)

Nä säger jag, det är jag.

Han gav igen tror jag!

Det här med föräldraskapet är djupt. Man är sig så mycket nytt! Vår äldste, nu 18årige son, började skolan. Fick hem en massa böcker. Stort! Dessa böcker ska slås in.

Jo tjeeena!

Vi kämpade på, gav aldrig upp, men till slut var det baksidan som fick bägaren att rinna över på oss: jag eldar upp den jäveln skrek min man, men kan vi inte bara köra över den frågade jag lite mindre arg.

Vi tejpade och mätte och duttade med den första boken. Först jag, sen fick jag ta paus eftersom jag fick huvudvärk, sen min man, ännu mera tejp. Nu sa min man, nu är boken inslagen och fin, men sa sonen, varför står baksidan rakt upp när jag lägger den med framsidan ned? Då var tejpen slut.

Men, det gäller att komma över svåra saker, trauman ni vet, i morse slog jag in yngsta dotterns läsebok bara så där, ja lite udda blev det nog, eftersom den vanliga tejpen är borta så blev det silvertejp.  Men vad gör man inte för sina barn?

Det här var ju kul! Fick inspiration från Susanne att dela med mig av ett alldeles strålande, något annorlunda recept på köttfärs. Hon skriver om sina recept, älg och ren och så, inspirerande. Här nere får vi ju hålla  till godo med mald kossa :)

Stek köttfärs i en djup panna eller stekpanna och lägg över i något djupare. Vi brukar göra en rejäl laddning till oss i familjen bestående av fem personer. Under tiden som köttfärsen steker så skär man rejält med vitkål i fina strimlor, lite purjolök och svamp om man har. Häll i vitkålen och allt annat i köttfärsen, vitkålen ska få yta och koka ihop.

Sen tar man en del soja och en halv del sirap och en halv del vinäger ( salt, sött, surt- nu snackar vi Kina).

Om man tar 1 dl soja så blir det 0,5 dl sirap/vinäger vardera. Jag brukar även ha i lite vitlök.

Servera med ris. lycka till!

jag vill lätta mitt hjärta, det känns skönt att "komma ut" så att ni inte tror att jag är den evigt duttande dahliamorsan eller ännu värre har en svampkorg utvuxen snett under högerarmen. Nä jag är en vanlig döing som missbrukar kaffe. Min man gjorde mig uppmärksam på detta, flera har gjort det tidigare, så här går det till; första koppen ( nä muggen) sveper jag, ställer kanske ned muggen en möjligen två gånger, andra går lite bättre och tredje är normal. Först vid den tredje, möjligen fjärde känner jag njutning. Det verkar som om jag måste upp i nivå ( lät som ett spel av något slag) för att över huvud taget kunna känna smaken.

Jag har inga som helst problem att dricka en kopp precis innan jag ska gå och lägga mig, nä jag borstar inte tänderna i det, men jag kan somna utan problem. Strange.

Blaskigt kaffe gör att jag nästan börjar grina. På riktigt. Jag läste någonstans att kaffet skulle totalförbjudas om man försökte lansera det idag. Bara giftigt och beroendeframkallande. Så talar man alltså om  min bästa vän!

För alla er som undrar- dagens skörd!  Mynta, du får komma hit istället, Skåne verkar torrt:)

Sett så här uppifrån i en korg ser de nästan läbbiga ut, eller hur? Men det är fel. Förra året hittade jag såna mängder att jag till  slut inte visste hur jag skulle hantera dem. Jag torkade dem som vanligt och sen tog jag fram min mixerstav och gjorde ett pulver av dem. Finurligt va? Det blir  som en hemlig krydda liksom, används med fördel i köttfärs mest.

Tävling:

Jag är inte bara skogsmulle, det har ju varit lite väl mycket skogen och svampen och så ett tag här på bloggen. Vill inte att ni ska få en skev bild av mig. Jag är även en kvinna med en kulturell ådra. Snart kommer jag att lägga ut en bild inifrån en byggnad, och ni som vill får gärna gissa vavar bilden är tagen, vinsten är ära och berömmelse. Måste betala för extra bilder först - jag har visst publicerat 100 stycken redan! återkommer.

Jag kan för alla som undrar berätta att skogen myllrar av svamp - och idag upptäckte jag att även de svarta trumpeterna har kommit. Svart trumpetsvamp kan man aldrig missta sig på och namnet säger även den oinvigde att man hittat en när man gör det.

Jag kan ockås berätta att det låter klafs klafs om skorna, byxorna kletar fast och mötte man någon så skulle denne någon undra om kvinnan med korgen ändå inte är lite för gammal för miss wet t-shirt - med andra ord, det spöregnade.

Men det är det värt!

September är inte bara kantareller och höstlöv.

Mina sista dahlior är en sann fägring för ögat, den understa har precis slagit ut!

Tjena hallå! Här är jag, fota mig för jag tycker själv jag är alldeles skitsnygg så det så!

Och så här ser mina kompisar ut i profil!  Jag tycker vi e störtsköna alltså.

Nämen ska du fota mig? jag e väl inte så fin? jasså säger du det, Ok då, fast jag har ju precis slagit ut. Blev det bra?

Jag tycker det är lite konstigt att många människor hellre vill ta med sig sitt husdjur än sin partner till en öde ö. Då är det nog dags att överväga skilsmässa ändå. 70 procent av de tillfrågade i undersökningen ordnar kalas för sitt husdjur när det fyller år.

Men det där med öde ön tar nog priset- hallå Fido vi måste slå läger för natten - kan du hjälpa mig att bygga. Kan inte du Misse ta över det här med att göra upp eld?

Undersökningen kommer från USA.