Det är kul att färdas i minnenas kartotek! Av alla våra barn är nummer ett, sonen, ganska säregen som person. Många gånger står vi som fån och undrar; varför reagerade han så där? Det var otippat. Det är stimulerande att ha ett barn som man inte riktigt förstår sig på. Det kanske är vi och våran klumpiga barnuppfostran som präglat honom?

Tänk att du redan ska börja tvåan!

Mmmm.

Ska det bli kul?

Mmmm.

Tystnad ett långt tag, sen säger sonen:

Och vet du mamma, i tvåan behöver vi inte ha frukt med oss på tisdagarna längre!

Va?? Frukt!? Men du ahr ju aldrig haft frukt med dig en endaste tisdag!

Nä just det, det ska bli kul att börja tvåan.

Fröken, visade det sig, hade alltid med en extra frukt till vår son, i ETT ÅR, inte undra på att jag tyckte hon verkade lite kärv på nåt sätt.

Och nu blir det pinsamt på riktigt. Jag står och målar. Sonen stryker omkring och kollar in den blå färgen på väggen.

Tänk att du ska bli tio år nästa gång!

Nä mamma jag fyller nio.

Nämen, vet du inte ens hur gammal du är, du blir ju tio!

Så håller det på ett tag, han ger med sig till slut...OK jag blir väl tio da.

Sen kom jag på, långt efteråt, vafasiken, han fyller ju NIO. Undrar hur han tänkte när han blev lurad på ett år. Av sin egen mamma.

Detta är samma pojke som när jag frågar honom om han vet vem som fyller år idag rabblar upp alla namn i familjen och avslutar med sitt eget och ser förvånad och glad ut: är det verkligen jag som fyller år? (helt fel månad)

Nä säger jag, det är jag.

Han gav igen tror jag!

 

susanne

10 september 2008 05:19

hmm skönt att veta att dels finns det fler barn som är så fantastiska! dels förvirrade föräldrar som missar information om frukt!

http://supermamman.bloggagratis.se

 

Ingela

10 september 2008 05:23

Ja, barn är rara.

http://crosscreekrapids.bloggagratis.se

 

Mynta

10 september 2008 08:16

Ajdå! Lite tvärtom, liksom; istället för "ett äpple åt fröken", blev det visst "ett äpple AV fröken". Hu, vad jobbigt jag hade tyckt det hade varit - skitpinsamt!
Det där med barnens åldrar har jag också alltid problem med - min egen ålder också. Får alltid snabbräkna inne i skallen när någon frågar hur gammal jag är. Har kanske att göra med att jag aldrig brytt mig om ålder - varken när det gäller barn eller vuxna...

http://livetenligtmynta.bloggagratis.se

 

Synne

10 september 2008 10:44

Ok då, jag är väl 10 då...
Undrar vad han tänkte egentligen.
Det där med frukt åt barnen. Varför har inte fröken sagt nått till dig under ett helt år? Hmm...
Kan ju förstå att han tycker det ska bli skönt att slippa ta med sig frukt på tisdagar nu hihi....
Ungar är så goa.
Kram på dig.
Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

 

winnerhorse

10 september 2008 14:48

tack för alla goa kommentarer! Så är det väl. Ibland när jag gastar men kan vi inte vara lite normaaaala i den här familjen!? så svarar alla: men vi försöööker ju! och mina väninnor skrattar åt mig, normala barn, vad menar du, det är en omöjlighet du och din man är alldeles för udda för det!

Sen kan man undra( på riktigt) vad som är normalt och inte?

 

stort och smått

15 september 2008 18:45

*gapskrattar*
Det var det roligaste jag läst på länge! Underbart - inte bara jag alltså, som glömmer och missar saker... Gud så skönt!
: )

http://agneta.bloggagratis.se

 

winnerhorse

15 september 2008 22:26

Tack för alla goa kommentarer. Jag kan ju testa lite här och släppa fram mina mest pinsamma mammastunder. Från er verkar jag ändå ha fått stämpel OK he he he, men jag tvivlar ibland :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....