Imorse var det lite extra segt att stiga upp. Men jag känner mig trygg med att ha väckarklockan i mobilen. Fin, mjuk signal, vibrator och sen snooze i 9 minuter.

Lägger den alltid på samma ställe, nedanför sängen.  imorse vet jag inte vad som hände. Vet och vet förresten, det räckte med att k ä n n a vad som hände.

ring, ring, snooze, ring, plopp eller dask rättare sagt - på kinden. Aj som faaan skrek jag så alla ungar ( nåja två av 3) undrade vad som hände.

Hade lagt mobilen på hyllan ovanför sängen, den hade liksom hoppat fram på hyllan och tagit et tskutt rakt ned i mitt ansikte. Den landade på min vänstra kind, som tur var med platta sidan ned.

Och ja jag vaknade.

Här kommer ett par bilder på marknaden som jag blev så förtjust i - och som jag handlade massor av grejer på!

Mmmmm!

Igår på en middag tillkännagav jag en hemlighet som jag hållit inne med i ett år. Min man sa till och med; det hade jag ingen aaaaning om.

Det känns skönt att ha lättat sitt hjärta.

Varje år brukar vi i olika konstellationer inom familjen försöka se NK:S julskyltning tillsammans. Förra året gick vi bet, vi fick inte ihop det.

Jag var ändå i krokarna och tog svängen förbi. Som vanligt fascinerande. Första jätterutan hade en anordning i högra hörnet som sprutade ut såpbubblor. Jag var mest nyfiken på hur anordningen såg ut när jag stod där framför rutan med en hel hord människor som alla sa ahh och ohh och sen sa dom hahahaha men herre guuud!

Jag försökte som sagt var kolla  lång ned i högra hörnet innanför det gigantiska skyltfönstret. Jag pressade mig succesivt längre fram. Väl där skulle jag kika. Men jag missbedömde liksom avståndet. Det sa verkligen STOR kloink när jag krockade med rutan som både dallrade och skakade till. Det var så himla pinsamt. Verkligen.

Det var bara att bryta ihop och gå vidare forfarande nyfiken på maskinen som jag naturligtvis inte såg en skymt av. Men dessvärre kände ju folk igen mig så vart jag än gick vidare bland de övriga skyltfönsterna så skrattade människor.

Jag är omvänd. Jag har hittat en ny sida hos migsjälv som legat dold i sisådär 43 år.

Barndomsväninnan Lotta på besök, julhandel. Med mig? Ok, kör för det. Vi snodde runt hit och dit och musiken, intrycken, alla färger och former och all utandningsluft gjorde mig trött efter tre affärer. Prickar och rutor och plutor och lack och klack och kolla härdå! Fnissigt.

Törstig och hungrig! Mat! Mysigt fik, ny energi.

Marknad, julmarknad- ohlala! Där ni, där kom den nya sidan fram. Det var franska ostar på rad, det var franska tvålar, sjalar, vantar, oliver och nötter.

Jag handlade överallt. Prutade och snackade lite franska med mannen som visadade sig vara från England. Pratade franska igen med kvinnan med ostarna och sjalen prutade jag ned en femtiolapp. På engelska.

Törstig!

Puben. En till och en till och nu borde vi , men nej en till bara. Kom hem halv två (1:30). Fantastiskt kul! Mera!

Nyss hemkommen från Peter Jöbacks julkonsert. Det var ett fullsatt Globen som diggade loss till hans fantastiska stämma. Stämningsfullt!

 Undrar om jag som gick gratis var lika nöjd som alla de andra som betalade? Sätter vi upplevelsen i relation till kostnad liksom? kanske. Jag tyckte det var en finstämd konsert och han har ju en sån pipa så man blir alldeles impad, fin är han att titta på också- jag kan liksom inte komma över att han är gay.

Tack Marie för att jag fick hänga med!

Jag vet att det bara är på låtsas - det i filmen Mamma Mia. Men igår kväll, när jag vaknade upp med ett ryck i soffan och hittade tonårsdottern nedanför på mattan, maken i fåtöljen och lilltjejen skavfötters med mig - allihop sött sussandes......tänke jag:  ge oss lite ljus, lite färg och lite värme!

Det tänker jag även på idag, när jag återigen skramlar upp i ottan och konstaterar - nä, ingen sol idag heller, mörkt. Man kan verkligen, verkligen undra hur de första bosättarna hamnade här, på dessa breddgrader? 

Hej Hårfager - här bygger vi ett boställe, här föder vi avkommorna, här är det ju mörkt nästan året om, det är kallt och grått!

Perfekt Snutfager, perfa helt enkelt!

Mamma mia, here I go again mama .... bara jag slipper Skarsgård, iklädd halvt genomskinliga vita byxor- annars skulle jag vara nöjd.

Sonen mönstrade. Sonens hörselskada - förlåt mig du allsmäktige huSgud hav förbarmande över en mamma och pappa ( JA VI TRODDE ATT HAN FÅTT EN HÖRSELSKADA) - är som bortblåst.

Han skrek och vi skrek och jag tänkte att dom gör ju så fina och nätta hörapparater nu så det är nog ingen fara. Sonen vill göra lumpen. Ack ja med den hörseln tänkte vi, men låt gå. Mönstrade, blev av med sina vaxproppar i båda öronen, som förmodligen satt ända från första revbenet och upp. Borta! Hörsel som en vanlig pojke!

Flickan, den yngsta poppar och dansar och donar i sitt rum. Hon gillar Lena Ph. Inatt vaknade vi av att det var någon som skrek inne från 8 åringens rum: Mitt namn är Lena och jag tänker inte va tyst!

Sonen studsade upp som skjuten ur en kanon, innan jag ens hann fram. På väg tillbaka till sitt rum säger han: Nä du Lena det hörde vi ju!

Det är liksom inte för att jag inte vill - utan snarare för att jag inte ids hosta upp mig och skicka min fina award vidare - för det krävs en del tankemöda, formuleringar och så. Och det är det jag har ont om just nu.

Det blir ju ett evigt tjatande om att jag är så trööööött jämt. Gnatkärringen Winnerhorse, som om jag är tröttast i hela världen!? Intressant att skriva ett planlöst inlägg, vilket detta är, jag har ingen aning om vartåt det bär, faktiskt intressant och nyttigt, för mig i alla fall, för er kanske det blir zzzzzz- join the club liksom!

Jag vill hämed tillkännage att jag är en upptäckt på spåren. Många gånger uttrycks ordet - kontrollfreak - med en viss bitter ( och i alla fall) negativ underton. Freak, som ett litet missfoster. Fel!

Man är en liten kontrollant då ? Nä, då blir det kostym och ful hatt. Biljetten TACK, usch och walkietalkie och litet självförtroende, nä det går också bort.

Kontrollör - kanske ett nytt ord. Jo du vet jag är lite av en kontrollör och det rimmar på jonglör. För det är vad det handlar om, man har många bollar i luften och för att det ska funka måste man ha lite koll, på alla bollar.

Japp, jag är härmed en kontrollör, tredje gradens.