Delar av det julbord vi smaskade i oss av på julafton.

Vi har lite traditioner på julen, nu lät jag som han i chokladreklamen; hemma hos oss får vi.....

I takt med fler barn blev julen ett evigt ståhej för oss. Vi växlade så att vi var hos min mans föräldrar det ena året, min mamma, och sen min pappa det tredje året. Trevligt förvisso. men stressigt och halvt hysteriskt.

Så tröttnade vi, om tanken är att vi ska umgås, varför kommer ni inte hit? men se det gick inte, ingen kom. Och vi pustade ut. Sedan dess har vi firat vår egen jul, långt från Fanny och Alexander, mer nära oss själva och våra egna traditioner.  Ungarna ser fram emot detta, en jul med familjen.

Juldagen träffas vi ett gäng vänner, som ju också är en sorts familj. Och även om jag aldrig sagt det högt har jag tänkt att det är en restfest. Man tar med sig det som blivit över, så äter vi, dricker, umgås och spelar spel.

Jag har försökt anordna slattfester också.

Jag köper alltsköns tillbehör och gästerna kånkar med sig den där lilla skvätten ur barskåpet som aldrig tar slut. Jag skrev fel förut, jag har ordnat EN slattfest. Mycket slattar blev det, och jag vet inte varför men mina vänner sa till mig; aldrig mer Winnerhorse, aldrig mer!

Ha det fint! Nu promenad!