Inspirerad av min bloggvän Susanne som frikostigt delar med sig av sina fina GIrecept kommer ett av mig här. Det är ett favoritrecept som jag faktiskt gjort i flera år utan att veta om att det är ett GIrecept.

Man tar mycket vitkål och strinmlar det fint, stoppar ned det i en gjutjärnspanna steker tills det sjunker ihop ordentligt, blanda ned rejält med purjolök.

Stek i en egen panna köttfärs, salta och peppra lätt, när färsen är genomstekt så stjälper man ned den i gjutjärnspannan tillsammans med vitkål och lök ( man kan säkert ta annan lök också).

Så långt Sweden, nu kommer China!

När allt stekt en stund så häller man i en blandning av sött salt och surt. Det vill säga en del soja en halv del sirap ( eller farin)  och en halv del vinäger.

Man kan höfta, men jag håller mig till detta, tar jag 1 dl soja, så blir det en halv dl sirap och en halv del vinäger.

Ibland tillsätter jag lite svamp och ibland lite vitlök.

Sehr mumsig!

Lördag

Klockan 10:00 hade jag putsat ett fönster, rengjort spisen, lagat frukost med omelett, vattnat blommor, ringt och grattat.

Klockan 15:00 hade jag gått klart på loppisen, kokat klart plommonsaften, putsat ett fönster till, plockat 20 liter svart trumpetsvamp, klätt ut yngsta dottern till något ur Star Wars.

Klockan NU, har jag ont i halsen igen, febern är på G..

Klockan NU kan jag tycka att det är värdlöst, fullkomligt värdelöst att vara JAG. För jag sitter aldrig stilla.

Nu ska jag kraschlanda i sängen och undra i luftfärden på väg dit varför jag är en sån usel människa som aldrig kan varva ned!?

GI är världens bästa uppfinning! he he he. Jag nu har det i alla fall vänt för min del men det har baske mig tagit hela den här låååånga tröstlösa tiden, huvudvärk, illamående, sur och till slut sjuk. Allt var GI:s fel.

Något banbrytande, häpnadsväckande hände idag. Ut i skogen som vanligt, med två små följeslagare modell 9 år. Måste muta dem med socker tänkte jag och köpte en chokladbit på macken - en chokladbit som jag själv inte tycker om men som jag vet att dom gillar.

Tidigare har ordningen varit mamma väljer ( efter egen smak) är ni snälla får ni smaka en ruta kanske två.

Så det har vänt!

Jag är sjuk

Jag är SJUK

Det första jag tänker på är - jag måste blir frisk, för jag .....jag har inte TID att vara sjuk.

Det kallar jag SJUKT

Nu ska jag gå och vara genomynklig.

Jag var inte i min svampskog idag, inte på hela helgen. Det är jag ledsen för. Vi var sociala. Och idag var vi på Görna Lund.....

Jag vet inte varför men jag blir vemodig där. Nästan lessen.

Så mycket tshirtar med tryck, så mycket permanentat hår, reklamkepsar, dåliga hållningar, fläbb, ledsna barn, sura föräldrar.

Det är ett tvärsnitt av Sveriges befolkning- kanske är det därför. I dont know, men jag längtade hem till svampen.

Min svampskog får man säga i min mening, men INTE min skomakare, min tandläkare, min hårfrisör. Som att vederbörande satt i en liten låda och hoppade upp på beställning. Han är min, ska tjäna mig och är i själva verket till för bara mig. Uäk. Gillar inte det heller. Säger mycket om ens syn på sig själv tror jag, jag blir reserverad mot männskor som säger så.

Bara så ni vet. Trist inlägg ikväll av trist bloggare

Hej - jag är gnällig.

Huvudvärken håller i sig.

GI maten suger.

Jag har inte gått ned nånting känns det som :(

Dottern har piercat sig ( länge sen) och nu tatuerat sig.

Jag funderar på att brodera något fint, typ ta allt jag trodde om barnuppfostran och göra en bonad med fina korsstygn. Som ingen ser. Eller hör.

Nästan som att twittra det här!

Nu har jag fattat det här med ny layout!

Men hur kan det komma sig att jag med samma adress, oinskränkt innehåll etc. gått från 220 enskilda besökare i söndags till 43 igår?

Någon som vet? Är det fel på statistiken eller har något annat märkligt hänt?

Undrar en fundersam och självkritisk Winnerhorse.

Det räcker kanske inte med   

Jag måste kanske kasta in lite dagens outfit? Svart kjol som jag attackerat med hårborttagningsmedel( rulle) alltså katthår. Blå skjorta, lite stretchig, skrynkelfri och strykfri hurra! Svarta skor. Till det ett ansikte, ett hår och en kropp.

När vi var ute i skogen idag, bland de svarta trumpetsvamparna, där vi även var igår sa jag till min väninna:

Men det var väl själva fan, det är ju nån som gått här och ströplockat innan oss!

Min väninna sa först ingenting, sen sa hon:

Jag tror det var jag, fast det var igår!