En långtradare dundrar förbi köksfönstret. Familjen äter frukost. Oj säger den yngsta i familjen, en långtradare. Mmmm svarar någon.

Vart skulle den där långtradaren då?

Den skulle förmodligen till ( fingerat namn) Lessebo, för där gör man papper.

Men svarar den yngsta, Va gör man papper DÄR.  pappa är väl inte gjord i Lessebo?

Stressande lunchtid, kollar plånboken, ingen cash, men flera kort. Barnen i släptåg. Korv, hamburgare snälla, den där korvkiosken, nej, vi ska gå till ett ställe där dom tar kort, jag orkar inte gå till bankomaten först.

God lunch, alla nöjda och glada.

Utanför restaurangen, Men mamma dom tog ju inte kort där?

Jo det gjorde dom ju visst det!

Men det blixtrade ju inte och jag såg i alla fall ingen kamera!

Vi  är en frisk familj. Sällan eller nästan aldrig sjuka. Detta fick jag uppleva de något  negativa konsekvenserna av i  natt.

Yngsta dottern kräks. EWfter tredje vändan i sängen säger vi : Nästa gång kan du väl gå till toaletten och kräkas ( det är tre steg dit) och jag muttrar lite så där i mungipan att man inte behöver kräkas i sängen.

Då svarar lilla dottern: men jag vet inte hur man gör!

Så sant, hon har aldrig kräkts förut och då vet man inte riktigt hur man gör. Nu fyller hon faktiskt 10 år om ett par månader och är en mycket mycket klokare och mer erfaren flicka! Som ska få en sprillans ny bäddmadrass.

Vintern är en besynnerlig årstid.

Kallt, och förvisso som i år fylld med snö och is.

Men ger mig torra fnasor i ansiktet och händer som nästan spricker för dom är så torra. Jag är nog inte skapt för dessa breddgrader.

Och har man, som jag alltid har, bråttom, och nyss varit ute, fått lite snö under stövlarna så kan man ramla. Det gjorde jag minsann idag. Det första jag gjorde på jobbet. Inget litet fint gliiid, nä, skrammel och brak. Bråttom hade jag också, skulle "pudra näsan". Ha ha låg där som en liten skalbagge och flabbade, alla kollade ut från sina rum - jepp vi har korridor - modell lång, och jag låg efter min vurpa längst ned.

Dessa mina vänner är en av alla bieffekter av vintern,  Akta er!

Jag känner redan på vägen hem - oj så trött jag är. Första veckan jobb efter en lååång ledighet.

Det gick bra.

Det är väl förunderligt att man lyckas få ihop det häringa vuxenlivet. Varje dag. Hitta bilnyckeln, hitta vantar och mössor, ha kaffe hemma och bränsle i bilen.

Och hemma igen efter wn dag på jobbet har man en stekpanna och en spis och en frys och en kyl och fantasi varenda dag ( nåja) att laga till en måltid som mättar. Näringrik ska den vara också.

Och man lyssnar och tvättar och planerar. Värst vad man blivit vuxen. Hemmanycklar har man också. Lön får man.

Så dråsar man ned i soffan som ser väldigt väldigt inbjudande ut. Tänker att man ska sitta en stund. Schnaaaark. Vaknar emd ett ryck av att mannen säger att vi kanske borde ta tag i det här. Vad? Vilken dag är det? Har jag försovit mig!!? Håret på ända och mascaran på kinden. Klipp klipp, åhhhh de tär fredag!

Tänker civil olydnad. Vart tog min civila olydnad vägen? Den sitter där inne och gror till sig ordentligt, nu snackar vi inte låta brickan stå på cafeterian där man ombeds att själv ta bort. Nä, värre saker, ska bara fundera ut vad.

Tjingeling. Livet är NU!

En kamp, en människa, ger perspektiv.

Skit.

Hej,

Varit på turné. Jomantackar. Första anhalten hos ett par kära vänner som vi inte ser så ofta, hela familjen kommer på fika( alltså hela VÅR familj). Det är kors i taket.

Det bullades upp. Morotskaka, hallongrottor, pepparkakor, mandelkubb, chokladsnitt. Jag tycker om att baka men vi äter sällan upp, sa värdinnan.

Vi snackade och skojade, när vi åkte såg jag bara en ledsen mandelkubb på kakfatet. Pärlsockret som ramlat av de andra bakverken låg i farozonen för mellersta dotterns tum-  och pekfingergrepp, men min blick till henne sa: ge fan!

The history repeats itself. Min mamma tyckte inte om bakverk. Mina bröder och jag var lättast att hitta på alla barnkalas. Vi satt naglade vid kakorna och bullarna. Till föräldrarnas stora glädje och barnens stora förtret - kom och lek! Nä sa vi, vi vill käka!

Tjingeling!

Nu när jag gått ned i varv så händer det som då brukar ske - jag gör listor.

Speciellt kul är det medlsitor för att man kan bocka av så fint. Nu har jag två listor, den ena ser ut så här:

• Bort med plommonträdet, om så VÄXTHUS upp
• Sälja av all skit i förrådet!
• Toalettstolen in, nytt kakel.
• Göra köket, luckor, kakel, häll, bort med glasskåpet och dit med ett nytt-
• Laga byrån, sälj på blocket. Fixa annan förvaring.
• Byt golv här nere
• Tavlor ska ramas och sättas upp
• Mysa till vardagsrummet.

Här kommer den andra som på många vis hör ihop med punkt nummer 2 på ovanstående lista;

• Italien ( bokat och klart)
• Budapest
• Berlin
• Vietnam och speciellt ön Phu Quoc
• Hawaii
• San Francisco
• New York
• Västindien
• Brasilien och speciellt ön Isla Grande

Hinner inte sitta här och häcka, måste sälja lite prylar nu!

Är det inte ödets ironi när jag köper ett tusenbitars pussel med juste motiv och inser att motivet är från Gamla stan, fasaden på den krog där jag festade upp alla löner under en lång period i min ungdom?

Nu ligger vi på alla fyra och letar bitar, jag har ont i ryggen och lampan är dålig säger mannen. Den yngsta dottern flabbar rakt ut, oklart varför, förmodligen för att vi ojjar oss så mycket.

Det är humor på hög nivå!