Det kändes som en oändlighet-

vänta, wait, warten (kan väl också betyda vårta?!).

Tålamod

Tålamod

Inte heller min starka sida!

Men nu så -

Greklandsresan går av stapeln i morgon bitti. Tiiidigt, faktiskt så tidigt att man kan räkna timmarna.

Fetaosten och den ljumma vinden  ropar på mig. Poolen och en hel vecka med mamma ropar på min dotter!

Jag är ute på hal is.

Hittar inget bra att skriva. Jag kan ju bakgrundsskvala lite, som hissmusik. Fast i skrift. Går det? Hör ni mig? Det klinkeklonkar lite fint i bakgrunden.

Vänta, nu kom jag på något- jag läste en ledare tror jag det var i en dagstidning om jag inte missminner mig, och tänkte fan vad bra- det här ska jag komma ihåg!Och glömde bort det.

Men andemeningen var:

Vi måste gå i skogen, inte glömma bort att gå i skogen med våra barn,  alla sinnen vaknar till liv, vi vandrar ju i vår bakgrund, vår historia.

Det var fint. Så var det inte uttryckt, men jag tolkade det precis så.

God natt, avstigning för samtliga hissresenärer, bakgrundsskvalet stänger av..............

Hela kroppen skriker - hey yo, du stampar in på min integritet va, min personliga sfär typ.

Kom igen nu hästen jobba med dig själv, inte guard upp, du ska ha guard ned. Tänker jag och blir svettig på ryggen.

När kroppen säger armar och ben i kors, stäng. Då jobbar jag emot. Öppna, slappna av. Det är fanimej en resa i sig.

Har hittat ytterligare en dimension i mig själv, I proudly announce: ragdoll condition, trasdocketillståndet.

Det är bara att åka med, genom att försätta mig i trasdocketillståndet fick jag av självaste naprapaten MVG idag, han fick likaledes av mig, hujedamejvaddetknakade.

Detta är spännande. Jag och mitt trasdocketillstånd.  

Okej, nu har jag kommit en bit på väg, vi har liksom lärt känna varandra. Jag kommer därför att berätta små episoder ur livet som jag inte delger vem som helst och framför allt inte i första taget.

Badhuset

Varje lördag kom vår pappa och hämtade oss, helgppappa som han var. Vi åkte till badhuset. Mina föräldrar blev föräldrar unga, därför var dom efter tre barn och ett antal år som gifta också relativt unga när dom skilde sig. Vi var en brokig skara människor som krånglade oss ur den vita dieselpeugoten ( herregud sån stavning!) framför entren till badhuset långt ut epå landet.

Där var Hellas, pappas kompis som kunde göra största bomben i hela världen, vägde säkert 150 kilo. Där var mina bröder och jag, en och annan kompis till någon av oss, pappa och Hellas och ytterligare någon eller några kompisar till pappa.  

Jag var oftast ensam tjej.

Jag var kanske 8 år när jag i vanlig ordning skyndade mig ut för att i cafeterian efter badet  för att möta någon i sällskapet som man  kunde dela en läsk med. Ni vet i en sån där apparat som såg ut som en frysbox, man stoppade i en peng och fick dra flaskan hela vägen fram till öppningen, nästan som en labyrint.

Den här gången var det helt tomt, ingen att dela läsk med. Alla andra bytte ju om i herrarnas omklädningsrum och det var alltid lika svårt att veta om vi var synkade. Satt där en stund och väntade. Och väntade. Till sist kom tanten i entren ut och sa: men lilla vän, ditt sällskap åkte för länge sen!

Det här var ju innan mobiltelefonens tid. Jag gick ut på den enorma parkeringen och precis i samma stund sladdade bilen in - jag var räddad!

När jag blev insläppt i bilen, redan full av 8 personer säger min pappa: Men vad du ser konstig ut då!

Och jag såg ju konstig ut för jag var nära gråten. Men det var liksom ingen big deal, vi var ju så himla många och en eller annan dotter kan man ju glömma bara så där. Och det må låta konstigt men det är faktiskt en störtskön inställning att ha, och till hjälp emellanåt.

Då ruskade jag av mig det läskiga, sen åkte vi hem och gjorde fattiga riddare.

Igår lämnade jag min arbetsintensiva period bakom mig för denna gång. Andas. Naprapat, jag trodde jag bokade tid hos en massör. Ringer dit, under hela samtalet tänker jag att det var ju märkligt att någon svarade med naprapat... när det är massage jag ska få.

I väntrummet tror jag fortfarande att jag ska få massage, att jag beställt tid för det.

Men jagblir varse - jag är helt klar hos en naprapat.

Ny tid på måndag! Att en kropp kan knaka och braka så. Helt otroligt. Det var bara att "åka med" försöka slappna av. Kroppen ville ju egentligen spjärna emot. Urhäftigt.

Jag svidade om i bilen, från klackskor till stövlar. På vägen hem från jobbet kände jag plötsligt- jag måste ut och plocka svamp NU, för det är en fråga om dagar innan svamparna blir äckligt sladdriga på grund av kylan.

Mina stora stövlar är lite för stora, det är skönt.

Stövlar på, min finaste kjol därtill, liten kavaj som kronan på verket. Lufsade ut och hittade massor. Sjöng lite. Ordningen är återställd med andra ord.

Klafsar ut på landsortsvägen i min fina utstyrsel mitt ute i obygden, säker på min självvalda ensamhet.  Där står två andra svampplockare och stirrar på mig!

jag bara

JOBBAR

Hela hela tiden.

Men jag återkommer!

En sån känsla har jag,  att vi blir lurade. Det handlar bara om att genomskåda "plotten".Någon som lyckats?

Jag är helt klart mer lurad nu än förut.

Jag såg mina läsarsiffror stiga och stiga och ja det ska villigt erkännas det blev som en sporre, herregud här gäller det- drygt 200 personer som läser min blogg! Varje dag.

Nu när bloggagratis inte riktigt gör skäl för namnet bloggagratis längre och passar på att dessutom heta bloggplatsen så att inte namnet förpliktigar längre...

Så inser jag att mina läsare försvunnit, eller, och detta är intressant så fanns dom aldrig!?

7 september: 228 läsare

8 september: 22

Detta kan ju knäcka till och med den mest stabila människa!

Snälla läsare som kom in från bland annat Baronessan och Synne ( båda med blogspot, anar en konspirationsteori här, gör ni?)kom tillbaka och boosta mitt ego!

I alla fall, skriv hej i kommentaren till detta, här ska stickas hål på en plott, big time!

Sue them sue them surrar i mitt huvud.  falsk marknadsföring falsk marknadsföring.

Jag säger till  min yngsta dotter - Mamma jobbar vet du ( just nu väldigt sent, ibland hinner jag inte hem innan hon somnat).

Du vi ses den 9:e oktober hojtar jag när jag svisschar förbi henne!

Hon blir jätteglad!

För då ska vi till Grekland bara hon och jag.

Då är det lätt att stå ut, så fort jag misströstar ser jag en grekisk sallad framför mig, en kall öl, fniss och bad..........Mmmmmmmm