Hej - jag är gnällig.

Huvudvärken håller i sig.

GI maten suger.

Jag har inte gått ned nånting känns det som :(

Dottern har piercat sig ( länge sen) och nu tatuerat sig.

Jag funderar på att brodera något fint, typ ta allt jag trodde om barnuppfostran och göra en bonad med fina korsstygn. Som ingen ser. Eller hör.

Nästan som att twittra det här!

Nu har jag fattat det här med ny layout!

Men hur kan det komma sig att jag med samma adress, oinskränkt innehåll etc. gått från 220 enskilda besökare i söndags till 43 igår?

Någon som vet? Är det fel på statistiken eller har något annat märkligt hänt?

Undrar en fundersam och självkritisk Winnerhorse.

Det räcker kanske inte med   

Jag måste kanske kasta in lite dagens outfit? Svart kjol som jag attackerat med hårborttagningsmedel( rulle) alltså katthår. Blå skjorta, lite stretchig, skrynkelfri och strykfri hurra! Svarta skor. Till det ett ansikte, ett hår och en kropp.

När vi var ute i skogen idag, bland de svarta trumpetsvamparna, där vi även var igår sa jag till min väninna:

Men det var väl själva fan, det är ju nån som gått här och ströplockat innan oss!

Min väninna sa först ingenting, sen sa hon:

Jag tror det var jag, fast det var igår!

Ord ska mena.

Ord ska inte missbrukas!

Häromdagen stod mellersta dottern i köket och sa till mig:

Mammmaaa, jag ääälskar dig! Bakom henne stod hennes kompisar som en svans. Kolla nu, viskade hon.

Jag tittade upp från det jag höll på med, och sa: men det var ju bra, då vet jag det!

Hennes kompisar tittade storögt och indignerat på mej, en sa: men men men nu ska ju du säga att du älskar henne!!!

Hon VET, jag VET, vi VET att vi är en alldeles vanlig familj som naturlitvis älskar varandra. Vem faen har kommit på att vi ska haspla ur oss Älskar dig, så där lagom lojt hela tiden?

Höjden av detta är det mobilsamtal som man hör på halvtoffentlig plats, orden är hårda, båda är indignerade och känslorna svallar, det låter lite som när en tax skäller,  ( liten i kroppen men med förvånande kraftiga röstresurser), samtalet avslutas med, jaha, älskar dig!

vavavava, sa du älskardig, bara så där?! skulle du inte säga skit på dej, sa du fel? Sa jag inte, men tänkte.

Ord med innebörd.

Vi kör GI metoden min man och jag.

Ingående, energiskt, vi studerar och lagar maträtter.

Han mår jättebra!

Jag mår illa hela tiden, har ont i huvudet och svettas.

Ingen har sagt att man kunde bli skengravid när man åt GI mat, ej heller hamna i klimakteriet så här akut.

Vi har hållit på i två jävla j***a veckor nu.

Tillägg den 3 september - har nu läst, ju värre ens biverkningar är, desto större mängd socker i kroppen. Är det därför jag kände mig söt förut?  Men inte nu?

Jag plockar svampen, gula kantareller. Rensar, förväller och steker. Tillsätter rödlök och lite köttfärs, gör pajdeg enligt konstens konstigaste regler med GI metod. Jag gör en äggstanning och kryddar. Sätter in min skapelse i ugnen.

Är det inget KÖTT i? Nja lite grann, lite köttfärs säger jag. Då steker jag kyckling till. Ja gör det säger jag.

Jag dukar och trallar och bjuder fanimej till.  Pajen i ugnen är klar, kycklingen stekt. Allt på bordet.

Säger inte; var det gott? Äter tyst, mmmm, den blev jädrarimej skitgod tänker jag när den ene säger:

Fan vilken god kyckling!

Gud pappa, vilken god kyckling!

Satansjävlaskitungar.

Så här års är jag väldans populär! Eftermiddagssamtalen börjar komma, det kan låta så här:

Ska vi?

Ja det ska vi!

Hann du igår?

Japp säger jag, det gjorde jag!

Oh no! Blev det mycket?

Jadu det blev det!

Ses vi på parkeringen eller ska vi hem emellan?

Nä, måste hem, byta dojjor, klackar vet du.

Det är mina skogsvänner som kallar, vi träffas i svampskogen.

Jag har bra lokalsinne, grymt bra. Har varit med om att få fyra starka individer emot mig i skogen, vi ska ditåt säger jag, nepp säger dom och pekar åt helt andra hållet. Panik!

Ge mig fem minuter så tutar jag med bilen. Så jag hängde mig över tutan, och de kom lommande efter.

Konstigt det där med lokalsinne. Fascinerande.Nu kan jag ju skriva något jättesmickrande om att ha ett bra lokalsinne.

Det är jättebra att ha ett bra lokalsinne. Fantastiska männsikor :)