Vi kör GI metoden min man och jag.

Ingående, energiskt, vi studerar och lagar maträtter.

Han mår jättebra!

Jag mår illa hela tiden, har ont i huvudet och svettas.

Ingen har sagt att man kunde bli skengravid när man åt GI mat, ej heller hamna i klimakteriet så här akut.

Vi har hållit på i två jävla j***a veckor nu.

Tillägg den 3 september - har nu läst, ju värre ens biverkningar är, desto större mängd socker i kroppen. Är det därför jag kände mig söt förut?  Men inte nu?

Jag plockar svampen, gula kantareller. Rensar, förväller och steker. Tillsätter rödlök och lite köttfärs, gör pajdeg enligt konstens konstigaste regler med GI metod. Jag gör en äggstanning och kryddar. Sätter in min skapelse i ugnen.

Är det inget KÖTT i? Nja lite grann, lite köttfärs säger jag. Då steker jag kyckling till. Ja gör det säger jag.

Jag dukar och trallar och bjuder fanimej till.  Pajen i ugnen är klar, kycklingen stekt. Allt på bordet.

Säger inte; var det gott? Äter tyst, mmmm, den blev jädrarimej skitgod tänker jag när den ene säger:

Fan vilken god kyckling!

Gud pappa, vilken god kyckling!

Satansjävlaskitungar.