Ok - det finns glädjeämnen. funderar en del på det här med prägling, vad är det vi präglas av? Arv och miljö, den där biten.

På förekommen anledning, alltså, jag är uppvuxen i en "modern" familj, nya mammor, gamla pappor, nya syskon på helen och halven. Stimulerande och berikande. En vanesak helt enkelt och jag anser inte att jag blivit "drabbad".

Min man kommer från en familj där ingen skiljer sig. Läs NOLL personer i deras skilsmässostatistik! Så långt tillbaka som det går att spåra.

Därför kan jag uppleva, inte så många gånger numera men förr, rena ilningar av lycka över att vi är en kärnfamilj. Själva sinnebilden av en kärnfamilj, framför allt när vi hade två barn kunde jag utbrista: tänk vilken familj vi är ändå! Framför allt när vi åkte bil tillsammans, mamma, pappa och två barn i bilen, mulligt liksom. Helylle. Enkelt på nåt vis. Min make sneglade på mig lite från sidan, herregud tycktes han tänka, hon är visst galen på flera sätt. Han får inte dessa ilningar. Arv och miljö som sagt.

Jag får fortfarade ilningar av lycka till exempel när vi ska boka resa, mamma, pappa barn på resa. Alla är vi släkt. Mulligt och enkelt.

Vissa menar att kärnfamiljen består men ändrar form. Den uppväxt jag har blir alltmer vanlig. Jag håller med! Jag villinte ha en gloria över mig själv och min man, nä det är inte min avsikt med detta inlägg.

Man ska ta vara på de små stunderna. Jag känner ett styng av stolthet och glädje över att vi kommer dit vi ska varje dag, barnen till skolorna och vi föräldrar till våra jobb, oftast i tid dessutom. Det är fanimej en bedrift! Att vi sen blir mätta och har varsin säng att sova i de flesta dagar och nätter är ju också något att vara glad över!

 

Nadja-Tokiga familjen

21 januari 2009 07:03

Vad härligt att känna så som du gör! Mina föräldrar är år också fortfarande tillsammans efter nästan 30 år- jätte härligt nu men när jag gick i skolan kände jag mig som ett ufo, det var nog bara jag som bodde tillsammans med båda mina föräldrar under samma tak... "vad konstig du är som inte har skilda föräldrar- nä, du får inte leka med oss"
Nu myser jag när jag kommer hem till dem! Jag är också stolt! Det har kommit på tal om sepparationer men ICKE! Så vill jag att min plutt ska få växa upp- TRYGGHET!

(*viskar*Nu finns det bilder på båten!)

http://tokiga-familjen.blogspot.com

 

Synne

21 januari 2009 20:03

Såg din bild på utmaningen....
Så skönt det såg ut...
Bra bild.Semestertankarna kommer farande igen...
Det löste sig bra med tapeten såg jag. Det var ju skönt.
Tur de hade mer i butiken.
Har varit dålig med besök hos dig sista tiden.
Men jag tappat gnistan. Du har inte funnit den någonstans väl?
Hittar du finns det chans för hittelön.
Ha nu en fin kväll ialla fall.
Kram Synne.

http://nabolandet.blogspot.com

 

Baronessan

21 januari 2009 23:45

Härligt att du kan uppskatta det du lever i och inte bara låter det passera. Själv har vi en superrörig familj och det har funnits tillfällen när man velat dra till Australien. Det är minsann inte lätt - vare sig för barnen eller för de vuxna. Särskilt inte som makens barn fortfarande "leker riktiga familjen" med syskon, mamman och pappan trots att vi varit tillammans i 20 år.

http://viskning.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....