En utmärkelse från Baronessan. En ros, ingen pippi ( jag tycker att jag också ser en näbb!). Tackar och bugar. Det finns så många jag vill ge den vidare till; alla som tar sig tid att läsa, kommentera och vara aktiva bloggare. och alla som skriver om sina liv, framgångar, motgångar, tankar och funderingar. Alla som bildar det lapptäcke av liv som bloggandet är.

Tanken idag var att vi skulle ha huset fullt med folk, som skulle avnjuta en kalkonmiddag. Planerna ändrades, detta efter det att min man stekt kalkonen, sytt ihop den med fina stygn så att inte fyllningen skulle falla ut, tagit ut fyllningen, färdigställt såsen och kokat potatisen. Och jag ahde städat.

Jag har lite svårt för att se kalkon, men inte för att äta den så att säga, jag tycker den är så stor vid tillberedningen och så hemskt ful när den lever. Ser nästan ut som något annat liksom.

Vi bestämde oss för att ta med oss hela middagen till våra gäster istället. Lite problematiskt att transportera en sån stor pippi liksom. Jag föreslog att vi kunde ta den i en gammal barnvagnsinsats, eller i en bilbarnstol för bebisar, dottern tyckte kattlådan ( Nej inte bajslådan utan myslådan, som är fluffig liksom). Men det blev en ugnsform och det var nog tur, tänk om vi blivit stoppade av polisen, med en fördiggrilladi pippi i framsätet.