Hej,

det går bra! Jag har vant mig vid att inte röka. jag är dock fortfarande lite ängslig, jag tordes inte dricka öl efter jobbet- det blev en Zingo.

Med rökstoppet har det kommit en massa bieffekter som jag inte var beredd på. Jag är k ä n s l i g.

Nej inte bara irriterad, faktiskt euforiskt glad emellanåt, speedad och igår väldigt ledsen.

Står på gymmet, löpbandet, brukar läsa när bandet saktar ned. Hämtade en hundtidning. Läser om Moltas, börjar gråta, det gick liksom inte att hejda.

Moltas var 12 år, såg så himla go och snäll ut på alla bilder. Kommer ej ihåg rasen ( är ingen hundmänniska alls). Moltas älskade att simma i specialbadet för hundar, med sin lilla gummianka i munnen. Så fick han simma och simma och simma, det var massa fina bilder på honom och hans matte, och när han kom upp ur badet fick han sin spruta. Somnade för gott.

Så, nu var det dags igen, tårarna rinner.

Det är nåt med ankan, med själva gesten, med att han fick bada, men sen är det något mer också som jag inte kan "ta" på riktigt. Det är nog mitt nya jag kanske, det utan cigaretterna. Eller hederlig pms.......