Ibland när jag kollar runt på alla andras bloggar så drabbas jag av lite; oj, det där borde jag göra, och varför gör inte jag så där?  Det handlar uteslutande om raffinerade heminredningslösningar och smaskiga recept.

Jag har en väninna, ibland säger vi tillvarandra: har du bakat bullar på senaste tiden då?

Om jag har!

Oj då, varför då säger den andra lite medlidande, vill du prata om det?

Det är vårat hidden language för oj, sicket gruvligt dåligt samvete jag har. För tiden som aldrig räcker till och för andra saker. Som för henne en gång; gruvligt bakis, bakandes bullar på grund av ångest, rekommenderas INTE. Hon vilade, låg som en vit pinne alldeles raklång i soffan och stirrade rakt upp, så fort hon hann. 

Jag har bakat bullar ikväll! Jag kan inte komma på något speciellt som jag har dåligt samvete för, det skulle vara hur jag lever mitt liv då, men sicken bagatell va, när kommer inte på något mer.......

Nu ska jag tipsa om något som är alldeles förträffligt bra!

Man tar ett paket müsli, jag köpte Willys egna. (Jag tycker billig müsli smakar havregryn, det kan nästan damma om det!).

Jag spred ut Müslin i en långpanna, hällde över vatten och lite olja, så att allt blev blött, man fick vända runt det lite. In i ugnen på ganska svag värme 75 eller så, låt stå(jag glömde vända men det kan man nog görA)tills allt fått en gyllenbrun färg.

Sen tillsatte jag lite hackade aprikoser (torkade) lite mera nötter och solrosfrön. Världens godaste müsli, och på frågan om var jag köpt den kommer det givna svaret ( från hela familjen) den är hemmagjord!

Tjingeling!