Jag gillar den här skarpt. Vincent van Gogh!

Jag har skrivit om det tidigare - hur vi alla är lite vilsna, hur vi undrar har jorden feber, är det kört eller  - och framför allt - hur ska jag göra för att göra rätt?

Lisa Ekdals sång kommer så passande in här, Vem vet inte jag...

Varifrån kommer alla rykten - ni vet: miljöstationerna sattes ut som på prov, dom som bestämmer ville testa om vi orkade med att sopsortera. Sen hamnar alla saker i samma container och på samma soptipp. McDonalds skyltar med sopsortering men vet du , ack ja, allt hamnar i samma låda i alla fall.

Tänker på hur det var förr, med gris och glasberg och eldstäder. Inga återvinningsstationerdär inte.

Tänker på förpackningshysterin- varför måste vi köpa allt i emballage? Varför har vi inte kommit längre där?

Ack ja, David mot Goliat, Don Quijote mot väderkvarnen.

Min egen filosofi, med influenser från andra naturligtvis, går ut på att minimera konsumtionen. Någon "expert" sa för en månad sedan i D.N att man blir lurad till vartannat köp. Kanske sant. Jag försöker verkligen att konsumera minimalt, tänka en och två gånger, behöver jag den här?

Och sen tycker jag att loppis är en fantastiskt bra idé för återvinning.

Over and out!

och undrar om det inte är det här som är min morgonutsikt egentligen?

Eller kanske inte?

Vi är duktiga på en sak, min man och jag - att arrangera fester och middagar. Våra respektive 40 årsfester talades det om både länge och väl, och så även vår bröllopsfest.

Visst det kan vara en talang, men mycket handlar ju också om gästerna, som måste bära upp den kostym man syr så att säga.

Ett mycket bra tips på att få fart på en fest modell större är att gästerna i samband med att de tackar ja även anger sin bästa partylåt genom tiderna. Då blir det fart på dansgolvet kan jag säga!

Vi brände dessa cdskivor som vi lyssnade på på festen, och gästerna fick även ett ex med sig hem som tack.

Igår rann det av bara farten, vi åt och drack och skrattade och dansade lite, sen var klockan tre och det var dags att nanna kudden.

Det blev lyckat, men vi höll på att få ställa in hela middagen. Min man fixar och donar i köket, klockan är väl bortåt halvfem. Jag grejar i vardagsrummet. Man ser en bit av köket från vardagsrummet, hallen förenar. Plötsligt hör jag ett riktigt brak och en duns. Då har redan en tallrik gått sönder, men detta låter betydligt högre.

Vad i hela.....hinner jag tänka när jag ser min man ligga raklång på golvet, diagonalt med trappan, han är en stor man, ligger som en pinne helt rak. Jag har alltid hysteriskt roligt när det kommer till när folk snubblar och har sig och känner liksom för att flabba rakt ut, men håller igen, tror jag sätter fram handen för munnen för att dölja skrattet när jag frågar ; men herregud hur gick det?

Bra, tror jag, piper maken ynkligt.

Skrattattacken är nu oundviklig!

Han hade i full galopp haft ett ärende bortanför köket, snubblar på en penna, faller på ryggen, benen rätt upp, slår tårna i ett trappsteg (Nu snackar vi högt upp), tror att han ska dö och möts av mitt gapflabb.

Men vi hade det trevligt och jag är förlåten!

Sticker in näsan i all hast. Jag har städat och fejat och lagat mat. Nu ska jag snart hälla upp skumpan!

Vi ska ha födelsedagsmiddag, japp, jag har fyllt år i dagarna. Inte ens sonen kom ihåg :)

Men nu ska jag ta igen det - måtte herr Ågren hålla sig borta i morgon.

Fingers crossed!

Meny;

Plock till förrätt, crostinis, oliver, pesto, nötter.

Fläskfile, stekt i skivor, med rödpepparsås och svamp samt ugnsrostade grönsaker till huvudrätt.

Till efterrätt blir det hallon alternativt blåbärssorbet!

Och en massa dryck!

Inspirerad av Baronessans rullstårta i väggen histora känner jag mig redo att berätta om min korta karriär som krukmakare. Eller det heter kanske keramiker?

Min mamma är en sån människa ni vet, ser hon en tvärflöjt tar hon genast upp den och spelar en trudelutt, dänger iväg en Elvis på dragspelet och försvinner in bakom ett hörn och när hon kommer tillbaka har hon drejat en skål.  Jag vet allt om bränning, noter och schamott ( sand som man har i leran för att få den grövre)

Dessvärre har inte dessa gener hamnat hos mig.  Ibland får jag väl till en och annan akvarell eller så men sen är det stopp.

Men en gång gick jag en kurs i lerkonst eller vad det heter, vi kavlade, skulpterade och drejningen var liksom le grand final. Det blev min tur..Läraren var som en ikon över sig själv, birckenstock, randig skjorta - och ja han luktade vitlök, hade pipskägg, och skrattade fnissigt som en liten flicka.

Han stod bakom och coachade, mitten, sätt leran i mitten nu, fiiint, så  mera vatten, nu så sätt fingrarna där och tryck. Jag ballade ur fullkomligt. Fick en fnissattack och såg mig själv liksom lite uppifrån, detta är fasen inte sant. Och vitlök luktar han också. Jag höll igen, blev yr, skivan snurrade runt runt och jag visste inte om det skulle ingå att nästan bli åksjuk.

Jag tryckte där jag skulle och hade på mer vatten och väntade på att leran skulle forma sig till den lilla kanna jag tänkt göra. precis när jag börjar få kläm på det och läraren slutat coacha,släpper  jag blicken från leran ett ögonblick kanske för att få hans bekräftelse på att här sitter minsann en blivande krukmakare- och då säger det blaff lite till höger om oss. Tittar ned, drejskivan är tom, min kanna valde att blaffa in i väggen och ned på golvet. Jag kan ju säga att jag gjorde den sällskap, skrattade ihop mig till en liten hög snett nedanför drejskivan!

Vi har haft familjeråd här hemma. Då lägrar sig en tyst oro bland familjemedlemmarna; vad har vi gjort nu då?

En gång hade jag idén om att ungdomarna och ja barnet med för den delen skulle skolas i mötesteknik på riktigt. Det skrevs protokoll och så och vi turades om att vara ordförande och sekreterare. Men det blev inte så bra, barnet kissade på sig, katterna ville ut, in igen och sen ut,  telefonerna ringde och blippade, Ähum, vi hörs sen jag sitter typ i möte och behöver liksom lyssna och skriva samtidigt.  Men jag inbillar mig att det var nyttigt ändå.

Detta möte handlade om fördelningen av tid och arbete här hemma.  Jag tänkte ( som den hemliga despot jag är) att jag i sann demokratisk anda bara skulle dela ut ansvarsområden här hemma. Men där gick jag bet. Är det inte bättre om vi får välja?

(Sicken enastående klok avkomma) Mycket bättre, jag hade precis tänkt föreslå det!

Så nu har vi ansvarsområden här hemma.

Köket rent och fint, sonen.

Torka, dottern.

Posten och katterna, dottern.

Detta är ju fortfarande i sin linda, det råder lite delade meningar om vad som ingår i kökstjänsten - om det inte rent av är så att gränsen för köket går någonstans i hallen och då är det ju HAN som ska torka där. Eller om det faktiskt är HON som ska ta upp smulan som ligger på diskbänken för den var inte där alldeles nyss så den måste komma från HENNES trasa.  

Själv har jag bara ansvar för golven, känns plötsligt som en baggis!

jag vet - med bullEr och bång! men jag ska berätta en episod ur mitt liv som handlar just om bullar...

jätteglad, jätteung, anställd på stans bästa café. Först var det disken, sen disken, sen servisen och sen.. fick jag baka.

Cafét var pyttelitet. Jag var ensam ( sjukdom på jobbet) en mycket varm högsommardag. Tråkigt värre. Baka! Tänkte jag. Fram med boken ( handskriven förstås) och gör precis som jag sett mina kollegor göra bullarna så många gånger tidigare.

Kunder. Disk. telefon.  Degen jäste. J ä s t e.

Ok, snurra dem som mina kollegor gör bara, tänkte jag. Fan vilken deg! Nu snackar vi inte vanliga snurrebullar utan såna som man delar i tre "ben" och typ flätar ihop. Degen nu då- attans battans vad den jäser och Guuuud vad varmt det är!

Jag kavlade och knådade och fixade och grejade men fick inte till det med de tre benen, bakbordet räckte inte. Ställer mig på en stol och flätar liksom i luften - nu snackar vi bullkonster på hög nivå. Långbyxor.

Var helt slut, svettig var jag ju redan innan i sommarvärmen, in med de jävlarna på plåten och ut ! Supersnygga, superperfekta, supersockrade, helt enkelt alldeles underbara.

Men stora, gigantiska, monstruösa. Om jag säger så här, jag lade en bulle på en tallrik och den fyllde upp hela, en vanlig mattallrik alltså.

Mina chefer sålde en del av dem som längder!