Nu är det så där igen. Som jag skrivit förut. Den svindlande känslan av att om jag står stilla för länge så borrar jag hål. Hallå säger de andra runt omkring. Och tittar ned i hålet som jag borrat av egen självrotation. Hej säger jag knappt hörbart nere från hålet.  Tänkte jordfräsa här litegrann. 

Och sen så kan jag passa på att berätta att jag har provat konceptet två smaskiga ostron och en sjudundrande massa drinkar. På fastande mage. Innan ostronen slank ned.  Det gör man bara en gång!

När jag är mig själv igen och slutat snurra ska jag skriva om en svamphelg och andra mer spännande saker men nu har jag liksom inte ro. tror ni det finns en diagnos förresten? Varför varför blir det så här med jämna mellanrum, jag vet att det är mkt att göra just nu men ändååååå.

Detkännssomomdetvorehelt naturligt attskrivasåhär utan att ensskrivaettendamellanrum. Fast nu la jag till ett par.