Den bullriga familjen var här på födelsedagskalas i helgen.

En av de äldre släktingarna blev genast osams med den yngre generationen i samspråk om ett jobb. Frukostvärdinna är vad jag är sa den lilla, nej du är kallskänka. Nu blandade sig övriga in i diskussionen, hon ÄR frukostvärdinna. Nej hon är kallskänka så det så. 

Jag gjorde en skyndsam sorti ut. Andas andas. Vet inte hur dom löste det hela. Men när jag gick in igen satt de inte i samma grupper som då jag gick ut. Den äldre muttrade flera timmar senare; hon är kallskänka, så det så. 

Och le grand final stod en annan släkting för, också av den äldre sorten. Denna individ är så till den milda grad förtjust i katter ( ja djur av alla de slag faktiskt) att jag knappt sett på maken. Katterna blir liksom lite osäkra över det överdåd av kärlek som mannen försöker visa att de blir skygga. 

Men så - katten ligger alldeles bredvid mannen på stolen bredvid. han tilltalar den med sin lenaste röst och katten ligger kvar! Ähum X säger dottern, jag tror faktiskt att det är min peruk du pratar med.  Så var också fallet. 

Man har nästan svårt att fatta att dessa bilder togs i söndags, den 2 oktober!

Det blev bra trots att det blev fel.

   Krasse, ringblomma och petunia!

   Luktärt och krasse!

   Och rosorna kommer än en gång!

   Och rosen som inte riktigt hann upp när den var nyköpt, men det tog den minsann igen nu i september och oktober!

Hösten är bäst!