För ett par veckor sedan enades ett par väninnor och jag om att det är på tok för lite libanesiskt i Sverige. I alla fall i våra svenska liv.

Lite för lite libanesisk mat - meze. För lite söta teer och vattenpipa.

If we cant go to Libanon, bring it here! sa vi och gjorde slag i saken.

   Alla dessa goda kryddor. Rätten heter Harissa tror jag. Smaskens. Nä den heter ju Tabbouleh - tack AC!

   Här har vi gjort falafel. Fuskade, jag köpte en påse, tillsatte två deciliter vatten, fritera, klart. mmmmmm

Hela härligheten! Filodegrullarna var en pärs, men värt besväret. Dessa lövtunna ark skulle delas i olika remsor, läggas på lager med smör emellan och fyllas med lammfärs. Sen hade vi naturligtvis gjort hommus och baba ganousch, ni vet den där röran med aubergine.

Efteråt var vi bara svenskt proppmätta, orkade inte ens dansa magdans än mindre röka vattenpipa.   

.. har jag berättat att jag varit halva dagen på jobbet en gång och haft tröjan ( den fina) både utoch in och bakochfram.

En kollega sa det till mig. Precis innan jag skulle in på ett möte där alla satt i kostym.

En del säger att man kan signalera olika saker med kläder. Finns till och med kurser i eländet. Klä dig till makt. kanske det. jag tror inte på det. 

För mig är en tröja en tröja. Är det en gul tröja köper jag den inte. Men är den svart och skön då kanske jag slår till. Kläder måste vara sköna, är dom inte det signalerar jag - här går en kvinna som inte trivs med sin stickiga tröja eller sina för trånga byxor.

Fascinerande faktiskt. Jag har ju kommit en bit på karriären. genom att vara mig själv. Har vid flera tillfällen suttit och drillats. Jag nickar och hummar på rätt tillfälle när "experten" säger att jag borde vara mer si eller göra med så. Jag borde klä mig si och se ut så. Nickar och hummar och gör som jag vill, ser ut som jag vill och tänker snablarsjävlar det finns visst folk till allt! Betalt får dom också.

jag är inte glutenintolerant! 

Men tant doktorn undrade hur jag över huvud taget kunde stå upp. Och hur jag kunde o r k a någonting  alls. 

Tja det är väl en vanesak typ, sa jag.

Jag har nämligen inga mätbara järndepåer i min kropp. Och det är ju konstigt. HB värdet är bra, men det däringa värdet som säger hur reservtanken ser ut är tom. Inga mätbara värden. Så står det. 

Nu ska jag tanka medelst järnmedicin, en skrotniklas, och vila. Hur nu det ska gå till. Vila är inte min melodi liksom.

Men jag fick mig en tankeställare. tant doktorn såg bekymrad ut. 

Så är det. Svårt att bygga upp, ett hus, en myrstack, en teori, men ganska lätt att rasera. Bränn ned huset, sparka på myrstacken och tänk efter - kritiskt. Vips klart.

Eller så kan man göra så här, obs bör ej testas på icke uthålliga personer.Sonen X har en diagnos. I sonens utredning står det X har mycket svårt att... och att... behöver mycket stöd och hjälp för att komma iväg ...// till exempelvis till  avtalade möten. 

Han ska få hjälp och stöd på ett ställe,  vi kan kalla det för URK med läkaren BLÄ. Vet ni vad dom gör? skickar sms till sonen X när han har en avtalad tid. Vi ges inte en chans att ens hjälpa honom att komma ihåg att åka, än mindre få honom dit. Det enda vi ser är de saftiga räkningarna. Som kommer så troget. Varje gång han missat att åka dit.

Han behöver PRATA med någon på URK, men se det går inte - doktor BLÄ har ju bara telefontid på onsdagar mellan 9 och 11. 

Herre jisses, snacka om att montera ned min tro på att även psykvården har ett uns av mänsklighet i sig. Men det är money, pengar, dinero även här!

Grattis.  

Ibland känns mitt liv som en autobahn. Swosch swosch - allt går i 180 minst. Ska nog överväga att svänga av på ett litet gaststätte snart. Men det känns som om jag missar avfarten hela tiden.

Vill hyra hus på Österlen i sommar! Mejlar runt till glada stugägare för glatta livet. Dom blir nog glada och förvånade när de ser mitt mejl: Hej jag undrar om ni har några eldiga veckor i sommar?

Som tur var skrev jag inte under med Gryningpyromanen.

Jag har fått flera svar. Den öppna spisen får jag INTE använda :) Skämt åsido - ibland kan det bli kul när man slinter på tangenterna.  

Här ligger vi inte på latsidan inte. Dottern och jag har ropat in en peruk på Tradera. Ny förstås. Hennes hudsjukdom gör ju att hon måste byta frisyr  med hjälp av artificiellt hår. Nu ser vi med spänning fram emot vad som komma skall. 

Och det är ju ganska dråpligt. Håret är en stor del i denna familj. Tar mycket plats kan man säga. yngsta dotterns hår är rött och står rakt ut. Det är dessutom något av det lockigaste hår jag stött på, och svårskött. 

Mannen hade en riktig man tidigare, men nu behöver han inte längre fundera på att toppa sig. Om amn säger så.

Jag har hår, har väl aldrig riktigt tänkt på det mer än som hår. Men det är lockigt, det kan jag se och åt det ljusare hållet. kanske lite grått vad vet jag.

Bytte schampoo för ett tag sedan. Och om jag märkte att jag har hår - svar JA. När jag kom till jobbet med klicketiklackskor och kavaj( nästan) eftersom jag skulle på möte sa min kollega- nämen har du gjort så där? Hur då tänkte jag( spillt igen, eller, helt sant att det hänt två gånger - gått med tröjan ut och in och fram och bak)?

Gjort som hon som pysslar på TV. Åh en snygging tänker jag. Nä du vet hon som pysslar, hon gav upp till slut och lät håret vinna.

Så här! 

Dags att bekännA färg. Här kommer den första sanningen som sitter i mitt kök:

  Kaffe kaffe kaffe. Say no more.

Och den här klappar jag lite på ibland:

Jag lovar att jag hade lågt blodsocker när jag köpte den här. Håller med om de två första påståendena men är mkt reserverad gentemot den tredje. Därför står skylten i tvättstugan. Är ambivalent till om den ska sättas upp och i så fall var? 

I bakgrunden en annan skylt som jag kanskew visar senare.I like plåtskyltar.