Ystert skuttade jag ur bilen, vi var i småland över långhelgen. det var ruggigt kallt, men varmt ändå, nä, det var lite åt fel håll för här hemmavid var det ju liksom värmbölja. men kärt återseende av stugan var det i alla fall.

Murklorna har kommit, hela tjocka släkten kollade på mig och berättade att här nere är murklorna så här stora( enorma) och delade frikostigt med sig av sina ställen till mig.

Ingen bil, jag fick muta maken att köra mig till det ena kalhygget efter det andra. Han för dålig karma med sig kan jag lova. Hittade inte en jädra murkla på alla de kalhyggen vi ( jag)trampade  runt på. Maken höll sig vid bilen typ.

När man sen  kommer hem till soldränkt asfalt, blommande tulpaner, rinnande vatten och ihopsnickrat växthus blir man glad. Jag skulle dagen till ära föriktigt och med varsam hand peta ned mikroskopiska frön i därför avsedd behållare med jord. Det skulle bli basilika.

Så långt bra. Finmekaniken funkade hyfsat den här gången. Klart. Men när behållaren skulle transporteras de ynka stegen till växthuset så snubblade jag o allt hamnade utanför dörren. Metodisk och varsamt tillbaka med allt igen. Skvätt - tippade ut igen. Nu ligger allt i soptunnan. Basilika är övervärderat, det finns torkad och jag ger upp!