Vi var här först! Det är egentligen en summering av vår uppfostran av barnen. Om det inte var för oss, mamma och pappa, så skulle inte dom finnas. Med den inställning skiljde vi oss åt mot andra barnfamiljer när det begav sig. Dom har inte tagit skada, det märker vi.  Fullt normala barn. Hemma hos oss har det nog inte varit så puttenuttigt kanske.  Vi är lite dåliga på puttenuttet liksom. Knacka, bebis sover skylten har jag aldrig förstått mig på. Man hamnar gärna i försvarsställning. Inte så mycket längre, men förr. Idag vet jag, alla gör som dom vill och efter bästa förmåga när det gäller barnen, familjen och hemmet. Men ibland får jag för mig - så finns det en norm.

I helgen blev jag provocerad. När jag blir provocerad blir jag verbal. Ibland förstår inte mottagaren vad jag menar. Detta hände i helgen.

Jag pratade med en bekant om hur underbart det var att vara på resa med min man till Grekland förra året, bara vi två. Fetaost, vin och öl och sol och diskussioner nätterna igenom. Mycket skratt och mera fetaost.

Var ni där uuuuuuuuuuuuuuuuuutan barnen?

Jajamensan. jag glömde nästan bort att vi hade nåra. Och farmor och mormor fick liksom en present av oss genom att dom fick bestämma där hemma och verkligen umgås med ungarna utan att vi la oss i. Sa jag, forfarande glad.

Men herregud, läääääääääääääääääääääängtade ni inte? Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig kunna göra så.

Jag fortsatte att försvara vår resa och hon svarade med hur hon aldrig skulle kunna etc. 

Tills sist fick jag nog: Ja men vi kan väl säga så här då för enkelhetens skull - jag är en mycket sämre förälder än vad du är och jag tror faktiskt att jag inte älskar mina barn lika mycket som du älskar dina. Känns det bra?

Sen gick jag.

Vi var här först! Om det för oss innebär att åka till Grekland för att orka med vardagen - so what, det är väl alldeles strålande att tanka energi, hitta varnadra som man och fru och därigenom kunna ha en harmoni hemma som i sin tur spiller över på barnen. Det finns en norm. Som jag högaktningsfullt även i fortsättningen ämnar skita i.

 

Baronessan

7 juli 2008 12:00

HELT RÄTT! De människor som kör med den där varianten av att ha barnen limmade mot kroppen i eviga tider - hur friska är de? De avlider så smått när barnen flyttar hemifrån. Förstår nästan inte att de är egna individer och - framför allt - att vi också är det!

http://viskning.blogspot.com

 

susanne

7 juli 2008 21:36

för två årsedan tog jag och min man oss en vecka i cypern... UTAN BARN!!! precis som ni tänker vi...
för att vara föräldrar måste man även vara vuxen...själv...

http://supermamman.bloggagratis.se

 

Persilja

7 juli 2008 23:53

Vi äro alla olika under solen och det var det jag tror ditt inlägg i grunden handlade om. Jag är en sån där "icke frisk" människa som har barnen limmade på mig, men trivs med det. Däremot beundrar jag de som klarar av att göra som ni. Skulle aldrig falla mig att lägga mig i hur andra gör. Det finns många slags personligheter. Lika många slags föräldrar. Liksom barn. Låter vi var och en göra som de vill utan att lägga värderingar eller dåligt samvete på någon så blir det bäst. Men oh, ja! Visst finns det en norm! Följer man inte den får man försvara sig i evig tid. Jag har t ex ammat mina barn ovanligt länge och hjälp så många som haft åsikter om detta. Allt ifrån att de blir osjälvständiga till nästan incestuösa kommentarer. Även att jag varit hemarbetande och icke haft dem på dagis har varit grymt suspekt. Mina barn skulle bli socialt onkomptetenta och så vidare. Jag har fyra barn varav tre är grymt självständiga, en inte, två är nästan översociala och två mindre sociala. Beror detta då på amningen eller dagisbristen??? :D
Nä, du har helt rätt! Andra ska ge fan i att lägga sina värderingar i någon annans liv. Men jag har många gånger upplevt sån inskränkthet och när jag upplevt det har jag sett en människa som inte tänker själv. Som är fast i konventioner. Oavsett åt vilket håll man lutar. Att INTE åka på vuxensemester passar en del par, att göra det passar andra. Säkert får man ut olika efftekter av det, men var och en måste ju själva få bestämma.

 

winnerhorse

8 juli 2008 09:18

Precis vad jag menar! Man ska ge fanken i att försöka lägga in sina synpunkter på andra människors uppfostyran. Ibland verkar det får folk för sig att det är helt OK att lägga sig i. Snackar av egen erfarenhet, inte minst med tanke på fullkomlig hysterisk tonårsperiod av ena dottern. Det resulterade faktiskt i att jag valde bort flera vänner den perioden- ja vänner och vänner förresten. Du måste ju sätta gränser, var en favorit i repris. Men herre gud, det skulle jag aldrig gå med på! En annan.

men så fanns det gyllene vänner som kom och frågade om dom fick bjuda på bullar bara så där. Eller fråga om hon kunde ta yngsta tjejen en dag, fär att det såg ut som om jag behövde få sova.

Man ska akta sig för att värdera och lägga sig i. Inget är väl så känsligt som ens eget val av uppfostran. heligt territorium. Jag fördömer inte dem som INTE vill åka på resa, lika lite som någon ska fördöma oss som gör det.

http://www.winnerhorse.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....