Jag minns när vi for runt i Stockholms nattliv, hängde i bar efter bar och hade superkul. Vi var ett gäng tjejer som sig bör, som ofta var hemma hos någon innan och förfestade och åt för att sedan bege oss ut i storstadens nattlivspuls. Inget unikt alls. Så gör de flesta vid en viss ålder.
Vi hade konstant dåligt med pengar och det var en höjdare de gånger man lyckades bli bjuden i baren. Ju 
starkare, sötare och dyrare desto bättre!

Sen blev det lite av tio små negerpojkar över oss, en efter en la av med att gå ut av  vitt skilda anledningar. Flytt utomlands, sambo, barn etc.

Jag var den första som fick barn och bytte i ett nafs det ena livet mot det andra. Sen kom andra och tredje barnet och det "andra" livet blev min  vardag och är det fortfarande. En vardag då hängandet på krogen är helt passé. Och nu kommer jag till essensen i detta inlägga; jag vet inte hur man gör längre!

Jag kan liksom inte alldeles-lojt -och -världsvant -hänga -i -baren längre, för jag har glömt bort hur man gör. Hur gjorde jag det där alldeles lagom loja, avmätta, spana runt? Idag blåstirrar jag tills vederbörande, kvinna som man, irriterat blänger tillbaka och undrar varför jag g l o r. De gånger det händer känner jag mig alldeles klaustrofobisk dessutom  det är trångt och folk klampar in på min fysiska integritet. Det är väl det som är själva grejen kanske, umgänge i en bar, men det känns oerhört stressande att känna vad människor i min omgivning ätit till middag eller än värre har för deodorant.  Jag minns att trots att jag är ganska kort alltid lyckades påkalla bartenderns uppmärksamhet allra snabbast. Hur fan gjorde jag det? Idag kan jag bli stående hur länge som helst. Som en inventarie, hon ska nog inte ha något tänker de runtomkring och framför allt bartendern. Illa, riktigt illa.

Men det blir värre. När jag av en händelse befinner mig i en bar och har varit där en hel kväll har det numera också hänt att jag blivit bjuden på en drink av någon utanför det absolut närmaste sällskapet.  Det är då det stökar till sig på riktigt! Bäst att grabba tag i drinken med vänsterhanden så att vederbörande riktigt blir bländad av min gnistrande vigselring. Jag blir osäker och undrar hela tiden vad som ingår i drinken typ. Hur länge ingår att jag ska stå här och lyssna på någon histora som jag ändå inte hör för att musiken dånar så infernaliskt? 20 minuter, nä det var ju inte en så dyr drink, kanske fem? Vad innebär det mer för förpliktelser att få en drink? Ska jag le och rikta min odelade uppmärksamhet mot den som bjuder under hela drinken? Jag kan ju alltid svepa, det är jag bra på, det kommer jag ihåg hur man gjorde minsann. Eller kan jag säga som det är att drinken var attans god men du är baske mig det tristaste och mest ouppmärksamma jag mött på länge ( ser du inte min vi g s e l r i n g?)! Nä det kan jag nog inte. Kan jag ta min drink, säga TACK och vända mig mot mina väninnor igen???? Ännu värre: tänk om det ingår en dans i drinken?

Bäst att ta tjuren vid hornen har jag tänkt flera gånger och även gjort det ett antal gånger. Javisst gärna en drink, men du förstår, jag har inte varit ute på väldans länge och känner mig lite osäker på vad du menar. En drink är Ok, men annat ingår inte, jag vill inte inte vara tvungen att ägna dig min odelade uppmärksamhet under tiden som jag dricker din drink, inget dansande och absolut inget tafsande! jag tar hemskt gärna en GT.
En del har raskt, och med förskräckt uppsyn dragit tillbaka sitt erbjudande om en drink i baren ( HA jag VISSTE väl det!) och andra har garvat och bjudit på två.
Det är så skönt att betala sina egna drÿcker i baren, då vet jag i alla fall vad som ingår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....