Ibland får jag dåligt samvete.

• För att jag bakar bullar så sällan.
• För att jag inte har mer tid med barnen över.
• För att jag är trött så ofta och för att jag spenderar nästan all  min vakna tid på jobbet.

För att kompensera allt detta brukar jag laga en extra god och i många fall megakomplicerad måltid mitt i veckan.

Jag läste ett smaskigt recept med kassler, quinoa, vitlöksfräst squasch och en massa annat gott bland annat cashewnötter och en mycket komplicerad sås till det hela. Rätten tog säkert två timmar att laga till. Jag mixade och kokade och bjöd till, resultatet var fantastiskt - tyckte jag!

Tadaaa, nu är maten klar sa jag till min familj som vid det laget börjat misströsta och hade en blodsockernivå som var illavarslande för husfridens skull.

Alla satte sig till bords och mellandottern säger efter första tuggan: nämen är det kassler i, det tycker inte jag om!Peta bort kasslern  då säger jag.
Storebror säger: men är det inte gurka, vad är det här? ( Syftar på squaschen)
Peta bort den då, säger jag.

Vi äter vidare då det efter en liten stund är dags för lilla tjejen att säga med bestämd röst, jag MÅSTE ha ketchup till det här och med lika bestämda steg går till kylskåpet, hämtar flaskan och sprutar ned hela tallriken  med Felix.
Jag är på väg att bryta ihop när min käre make säger mellan tuggorna, Vad är det för ris egentligen, det smakar konstigt liksom ( syftar på den allra sista ingrediensen Quinoan).

Nu bryter jag ihop på riktigt och har  två val. Antingen att kasta mitg ut genomdörren, skrika något och aldrig mer komma tillbaka. Eller- och detta var inte planerat- skratta hysteriskt utan att kunna sluta. Min familj är helt oförstående till vad som är så himla roligt att mamma skrattar så tårarna rinner nedför mina kinder.
Den store vänder sig till sin pappa mitt emot och frågar med bekymrad min; brukar hon vara så här?
Ja ibland svarar pappan.

Det är nu så hejdlöst roligt att jag inte kan sluta trots att jag känner att jag kanske borde eftersom lilltjejejen ser helt förskräckt ut och är på vippen att börja gråta för att mamma beter sig så konstigt. Mellandottern som vet hur det är när man liksom fastnar i ett skratt säger att jag borde gå och hälla upp lite vatten i en kanna så att jag kommer på andra tankar. Jag gör det och vänder en liten stund ryggen till familjen och försöker verkligen sluta skratta när någon av dem säger att : den här maten behöver vi ju inte äta så där värst ofta!

Då vek sig benen på mig och jag fortsatte mitt hysteriska skrattande trots att lilltjejen nu verkligen började gråta lite grann för att mammam blivit konstig och verkade fortsätta vara det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....