Yngsta dottern brukar ha makt över teven fram tills dess det är dags att gå och lägga sig för henne. Hon älskar alla vem tar vem program så tio år hon är. Bonde söker fru är förevigt förknippat med hennes replik för ett par år sen när de hade en homosexuell bonde och en tjej med för första gången.

Efter första programmet utbrast hon: men vad är det här, kan pojkar gifta sig med pojkar och varför finns det tjejbönder för! jag vill att det ska vara som vanligt buhuuuu!

Igår var det faktiskt min tur. Vi tittade på arga snickaren. Hemma hos ett zombifierat par. Herre gud dom var ju lamslagna av sorg! Och där sprang snickaren fram och tillbaka mellan spikar och gipskivor och försökte lösa problem som låg långt utanför hans begreppsnivå och kompetens.  

Varför skickar man dem till en herrgård på övernattning?  De behövde hjälp och stöd och allt det andra man kan tänkas behöva för att gå vidare efter en förlust av en käresta alltför tidigt.

Nästa gång kanske arga snickaren lagar mat och bakar samt går igenom ekonomin också. Då får vi liksom en all inklusive. Arga snickaren bakar, snickrar och leker terapeut och lyxfällan.  Faaaan vad snyggt det blir till slut! Framför allt tapeterna.

TVI!

Nu har jag betraktat och kommit fram till en slutsats. Vi har börjat få ett nytt språk här i Sverige. Innebörden av alla ord är densamma, men det är liksom lite fiiinare. Det  lite snabba herrejävlarvadjagärbra språket. Som på nivå 2 utvecklas till att det bli fulländade jagärbästihelavärlden språket.

Jag talar om Facebook.

I menyn skriver människor saker som: Lunch med bästa Malin.

Har bäst man som lagat godaste maten.

Hallå? Jag kan inte det språket. Förstår det inte. Vill inte ens lära mig. Nä nu går jag och kramar på min Nalle som heter Lars Norén och skriver saker som:

I love my ungrateful rotten children!

Islossning i familjen på glid!

Det har varit upp och ned och hej och hå i flera år. Men nu, nu är vi faktiskt på god väg att ha gemensamma middagar som för mig är ett signum på familjelycka.

Sonens liv hasar vidare. Yngsta dotterns går ganska fort och glatt. Mellersta dottern har hittat något slags inre lugn och en styrka som hon alltid haft. Men som hon ibland ödslat på fel saker. Hon har städat och gjort upp, hittat nytt och kanske sig själv. Ja framför allt har hon hittat sig själv, eller i alla fall stiftar hon bekantskap med den hon är på väg att bli. och hon verkar trivas med det. Är hemma mycket. Och är dessutom kan hon vara ensam. Bara med sig själv.

Japp det är islossning det.

Hörde detta lilla samtal mellan min yngsta dotter och hennes kompisar:

Den ena ( som råkar vara min egen dotter) : Min pappa gör VÄRLDENS godaste köttfärssås.

Jaha, vad är det i den?

Kött och grädde. Bara köött och grädde.

De  andra tjejerna i kör: Åh vad gott.

Min mammas (alltså min ) köttfärssås är as äcklig.

Vaffördå?

Hon river MORÖTTER i den. Och ibland har hon svamp i.

USCH svarar de andra i kör.

Tyst en lång stund. Som för att riktigt ta in vad min dotter nyss sagt.

Och vet ni, hon har LÖK i den också.

De andra suckar av medlidande.

Stackars dig.

Det är väl nu  jag ska hoppa fram från stället där jag gömmer mig och säga: Tänk på barnen i Biaffra!

Nya tag. Ungdomarna ska  laga middag hemma. Vi tycker att arbetsbördan är lite sned hemma. Så att middagen ska lagas av dem grundar sig i flera anledningar än grönsaker gömda i köttfärs.

Det är infört sedan en tid tillbaka. Jovars Det börjar bli lite ensidigt. Med ägg. Speciellt med kokta ägg som legat i vattnet och bubblat i sådär en 20 minuter.

Men igår fick vi tortellini minsann. Smakade ljuvligt. Inte en grönsak så långt ögat nådde. Inte ens ett ägg.

Men i fredags gjorde mellersta dottern en rätt som hon sett på TV. Komplicerad och fantastiskt god. Aubergine som stekts i strimlor och fyllts med haloumi och soltorkad tomat. Till det pasta med egengjord tomatsås.

Det finns hopp!!!

Normalt brukar jag ta bilen till jobbet men den här morgonen för ett par dagar sedan tog jag bussen.

Det är jag glad för.

Ombord stiger en sliten mamma som ser ledsen och ung ut. I vagnen en pojke, bredvid vagnen hans tvillingbror. Den i vagnen var trött och såg sur ut som sin mamma men tvillingbrorsan var desto piggare. For runt i bussen och valde till slut plats. Sökte ögonkontakt och kommenterade utsikten i en strid ström av ord och ansiktsuttryck.

Bussen närmade sig hållplatsen Järva krog. , som lästes upp av den maskinella rösten.

Pojken tittade storögt och med gapande mun runtomkring på oss medpassagerare i bussen och till slut på sin mamma: :

- Mamma han sa JÄVLA krog!

- nej det gjorde han inte utan han sa Järva krog.

Mamma sa han JÄDRA krog då?

Nej han sa Järva krog.

Pojken började sjunga ( melodi här kommer Pippi Långstrump)

Jävla jädra kroog, jävla jädra kroog.

Sonen är mer ordningsam än lillasyster. Lite mer. Mellersta dotterns rumsdörr är alltid stängd. jag orkar inte se eländet.

Yngsta är ordningen själv. Kanske blivit indoktrinerad av sina föräldrar?

Man får vänta ut dem har varit mitt hopp.

Så en dag: Jag har kommit på hur det ska lukta gott i mitt rum,brummar tvåmeters sonen.

Herrejävlardubbeljippi vi slipper Rent Hus, hinner jag tänka och gå igenom allt han kan tänkas säga

- dammsuga oftare

- torka golvet

- göra rent lister

- bädda rent

- ha all smutstvätt på samma ställe

Spraya lite med axe parfymen brummar sonen glatt.  

Jaha piper jag.

Jag tillhör ingen kyrka.

Går inte ens dit om jag inte är bjuden. På dop och bröllop och begravning.

Kan undra och fascineras över hur människor  finner Gud.

Kom att tala om det med min kompis A-C. I skogen. Där vi är för det mesta så här års. Det är speciellt i skogen. Om man som jag är van vid att gå själv, måste man hitta någon som är likasinnad att gå med. Annars blir det krock. När jag får irra runt och leta reda på alla som försvinner, för att jag är den enda som hittar precis där vi är. När någon pratar oavbrutet. När någon är helt blind och klafsar runt i mina svampställen utan att se. Då vill jag hellre gå själv.

Men med mina svampvänner, vi är några stycken, så funkar det. A-C är en av dem! Vi kan stanna och bara säga ah och oh och veta vad den andra menar. Här var det fin mossa. Där strålade solen in. Kolla fulsvampen. Gläntan och stenen och gräset.

Skogen är vår kyrka och svamparna våra gudar. Och i vår religion har vi ledord som: Svampens liv äro fulländat när det plockas av människans hand.

Och du skall icke hava begär på våra svampar du fula lilla gristryne ( vildsvin)

Amen.

Ikväll har jag lyxat till det för mej!

Trodde att jag beställt en elevbehandling, plockning av ögonbryn och färgning av fransar. Men jag hade fel!

Det var både fransar, bryn och en expressbehandling av ansikte och dekolltage.

Så himla skönt! jag tror jag snarkade till lite mellan varven :)

Och nu är jag ju dessutom fin!

Det slår mig att jag likt många av mina medsystrar nästan aldrig eller väldigt sällan unnar mig något.

Jag ser dem, runtomkting mig, de stretar på, lagar mat, fostrar barn, rids av maror och nojjor. Håller humöret uppe och sätter sig själva längst ned på prioriteringsskalan.

Unna dem lite lyx, vad den vara må, det är det jag vill. Just do it mina medsystrar som sliter och släpar!