jag kan tala med hästar, närå, men jag har utmanat mig själv idag till den milda grad att jag fortfarande är hög på endorfiner.

Jag paddlade till en ö, nej se paddla går bra, vatten och vågor och kanoter och paddlar och allsköns faror kan susa förbi, inga problem.  

Landsteg på en ö, endast bebodd av sju hästar. Min kompis som var med kan tala med hästar. Jag gick runt som en annan arapapapia på julafton och frågade:

Varför gör den så där nu då?

Varför sliter den av löven på det där sättet?

Om den kommer fram till mig vad vill den?

Hon hade svar på allt. Och när paniken slog till, plötsligt var dom för många runt mig, fladdrade med läpparna på det där viset, sa jag: Vad ska jag göra nu?

Ställ dig där, sa hon och pekade på en fläck bredvid. Svar på allt.

En lufsade efter mig precis hela tiden. Den var liksom lite sällskaplig, lite nyfiken, fast på avstånd, den var inte alls framfusig, och lika plötsligt som paniken kom infann sig känslan av att de där hästarna är nog ganska okej djur ändå. Bara dom slutade fladdra med läpparna.

Jag närmar mig inte titeln kvinnan som kunde  tala med hästar. Mne jag börjar närma mig förståelsen av horsebodylanguage. Så nära var jag att jag såg att den som följde efter mig, punktmarkerade mig, hade långt hår över hovarna. Fint.

Gift er!

Om och om igen!

Så häftigt!

Vi var på IKEA idag, köpte lampa till vardagsrummet, Maskros. En gigantisk tingest- så himla himla fin!

Efter vår sejour i år är vi åter på hemmaplan. Glada katter, fantastisk ros, och röda tomater som plåster på såren mot att det (semestern) tar slut även i år.

Jag har huset fullt av ljus. Det blev en tur till Liljeholmens stearinljusfabrik, jag var bara tvungen att skriva ut hela ordet, där man kan fynda på riktigt.

Så nu är jag laddad för enn mysig höst.

Vemodiga tankar, nedvarvad och ärlig:

Möjligheten till improvisation är begränsad, är lite vingklippt. Det blir inte den där spontana trippen till Köpenhamn, ingen sista minuten, inte åka dit vägen tar slut och sen hitta på något- på ett tag.

Det begränsar en att vara vuxen, nä, kom inte dragandes med att begränsningarna sätter man minsann själv! Det är inte sant.

Vi tar den sista minuten, vi åker dit v'ägen bär, vi improviserar i alla fall,skiter i våra begränsningar som vi sätter själva, ringer hem till barnen och säger att - men ni kan ju panta flaskor och äta lite makaroner med salt, mamma och pappa improviserar lite.

Ochtill alla torrbollar som skickar räkningar säger vi ungefär: nämen hallå, vi vill typ inte känna oss begränsade, vi improviserar, har åkt bort sörru, kan ni skicka räkningen när vi kommer hem?

MEN, det kommer en tid, en tid när vi är pensionärer minsann! Bäva månde barnen. Och elbolaget med för den delen....

har en början och ett slut.

Nu är vår vistelse på Gotland slut. Det känns vemodigt, för jag vet att det blir långt till nästa gång. När jag var liten fick ingen säga hej då, det var som att trycka på skvalknappen. Lite bättre har det blivit. Sammanfattningsvis tycker jag fortfarande att det är så mycket roligare att säga HEJ!

Hej!

som jag heter här på bloggen - Winnerhorse - är något jag tycker om. Namnet alltså. Hästar är läskiga, dom har stora tänder och fladdriga läppar som alltid fladdrar. Jag har inte knäckt hästnöten!

I morse var det spännande må ni tro. Tre hästar på rymmen, klapprade förbi på grusvägen, jag ut, nyfiken förstås, kollar på avstånd, tre hästar med hovar och allt.

Min kompis försöker få in dem till hagen där de hör hemma, jag följer henne som en skugga.

Vips vänder hästen och kutar in i trädgården, jag blir liksom jagad in. Tar skydd bakom ett träd, funderar först på att hoppa ned i poolen men hann inte.

Så där står jag och säger; nämen vad var det där då hästen? Kom INTE hit, den tittar på mig och vänder tillbaka.

Sånt händer på Gotland.

och lär på Gotland.

Semester.

På riktigt.

Nedladdning.

Inte så mycket blogg, men ändå- tänker blogg, samlar på mig intryck som blir till inlägg...Tjolahopp!

.. och säger med lite tyst, och mörk och lite brummande röst: varför är livet så orättvist, varför mår jag inte så bra idag?

Jo för igår var jag Nalle Puh med hundramiljarders liter flytande dunderhonung innanför västen. Och jag blev John Travolta och lite Einstein och och nämen just det  Fråga Olle, psykologen och här har du din vän.....allt det var jag igår. Kom på lite mer; antikvitetsexpert, världsmästare, ekvillibrist, drömtydare( oh no, nu blev det liiite jobbigt).

Och då ska man straffas, jag har ont i höger fot, träningsvärk och en präktig tillika jobbig baksmälla.

Tjingeling,

Ior/ Winnerhorse