Tjenare,

Kaos. Mmmm K A O S. Jobbat mycket, mycket, men kul, sena kvällar. Ensam hemma. Resten av familjen i alperna. Strålande SOL, livet på en pinne.

Yngsta dottern och jag hemma själva. Tänkte på det innan: mysiga kvällar, levande ljus, kvalitetstid!

Det blev mer; shiiit vi har försovit oss, telefonen gick sönder, snöskyffeln överkörd, bredbandet hoppade ur och katterna bajsade på golvet.

Insåg att det började bli ett akut läge: Du- är det okej om du får en annan familj den här veckan frågade jag yngsta dottern. Jaaa vad kul sa hon, förmodligen lättad.  

Jag delar ut en medalj till alla som klarar detta ensamståendeträsket. Jag vet, man anpassar sig och är man trött på sitt förhållande och allt det där... men ändå, medalj utdelad!

Sen det här med att barn gör som man gör och inte som man säger. Hoppas hoppas dom inte gör som man t ä n k e r.

Jag har varit världens mest avundsjuka mamma och hustru den här veckan. När jag vid åttasnåret sitter och hyperventilerar ( nåja nästan)i köerba till jobbet har de kvittrande gått mot backen där de tinte finns några köer alls och där solen gassar från en klarblå himmel. Grrrr. Mumlade lite nageltrång och träningsvärk åt dom, bara för att återställa balansen något. Och tankarna ja, dom vill inte ens ni veta......:)