Detta var länge sen. Jag var ung och grön och jobbade i hemtjänsten. Omgav mig med mycket äldre medarbetare. Detta var också tiden innan vi hade fått begrepp som utbränd och utmattningssymtom.


Jag hade cykeln som transportmedel och flängde runt till "mina"gamlingar. Mina luttrade arbetskamrater pratade mycket om det här med panikångesten som kom över dem med jämna mellanrum. Jag visste verkligen inte alls vad det var för något.

Hur känns det då? frågade jag en dag runt lunchbordet. Att få panikångest?
Det blir som ett tryck över bröstet sa en kvinna.  Jag kan inte andas sa en annan och en tredje kvinna inflikade  att för hennes del handlade det om att hjärtat började rusa.

Några dagar senare kände jag verkligen ett tryck över bröstet och det blev allt svårare att andas. Jag frågade min man om han trodde att jag fått en släng av panikångets, det trodde han inte.
Men det blev verkligen allt svårare att andas. Inte bra alls.

Jag släpade mig till doktorn som jag fått tid hos. Jag sa som det var:
Jag tror att jag fått panikångest.
Och varför tror du det? sa han och tittade på mig över glasögonen.
För att jag har svårt att andas, sa jag.

Han lyssnade på mig en stund, och jag babblade på om mitt jobb och om mina arbetskamrater och så. Så lyssnade han på mina lungor- andas in, mmmm, andas ut!

Ja du XX (han sa mitt namn med en road min) du borde inte lyssna på dina arbetskollegor så mycket utan mer på din egen kropp.
Vad nu då tänkte jag, p a n i k å n g e s t  med en anledning, hjälp!
Jag blev sjukskriven i en vecka, jag hade dubbelsidig lunginflammation.

Detta mina läsare är en sedesam liten historia, helt sann. Jag vill inte på något sätt raljera över alla de människor som har panikångets som en följeslagare i sitt dagligal iv. Det är inte min avsikt  att såra någon eller roa mig på någon annans bekostnad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej bloggen och dess tappra läsare!   Idag gör jag ett upplägg i dagboksformat. Men jag pratar inte om idag utan om en annan dag. Jag skulle till ett sjukhus för att hämta ut en apparat för att mäta blodtrycket under 24 timmar. Tänkte mig väl e...

Jag måste bara berätta om vår tur till Island. Sedan vi träffades 1989 har vi pratat om Island min käre make och jag. Ibland har vi kikat på resor , men det har fallit på priset. Men detta får väl gå under devisen Plötsligt händer det, nämligen ...

Efter en lång bortavaro är jag nu närvarande. Känns bra.   Byte av jobb. Insikt om att jag faktiskt är en trygghetstörstande människa, ett vanedjur, tillika mer som lille skutt än Tiger. Sen har jag sysslat med att acceptera Lille Skutt i mig. ...

Härförleden var jag på möte. Fyra personer från ett företag hade bjudit in mig för att förklara en undersökning. Det flöt på fint. Fyra kvinnor och en man. Men efter en timme kände jag mig vred. Efter ytterligare tio minuter insåg jag att om jag inte...

Detta är en alldeles sann histora. Plats och människor är avidentifierade med hänsyn till deras integritet och självaktning.   En kvinna ska ha lönesamtal med chefen. För ett antal år sedan. Chefen är pensionsmässig, sjuklig, auktoritär och snål....